Inte dagens nyheter...

Inte dagens nyheter...

Våld, lycka, framsteg och motgångar. Det var bättre förr, eller?


---------------------------------------------
(2018-07-11)
OBS!
---------------------------------------------
KB har grejat på sin sida så att gamla länkar inte längre fungerar.
Jag funderar för fullt på hur det ska lösas. Länkar från nu fungerar dock.
---------------------------------------------



Kungliga biblioteket har skannat in mängder av äldre svenska dags- och veckotidningar, med fantastiska nyheter.

Här har jag tagit fram det bästa och värsta från veckotidningen Östgötaposten, eller om den heter Östergötlands veckoblad Östgöta-Posten, med det bästa och värsta från bland annat Östgöta Correspondenten.

Östgötaposten drevs av det vi i dag kallar Corren, som en form av veckotidning.

Not: Ibland kan det bli riktigt läskigt, men så uttryckte man sig då :-O
Valutaomvandlare: 1.000:- år 1897 motsvarar 64.835:- år 2018. Se mer på Rodney Edvinssons sida.

Kalendermiss

Roliga historierSkapad av Uffe Johansson 2018-03-31 05:01
Östgötaposten 1896-04-10


Ett litet förbiseende ha vår gamla hederliga almanackas utgifvare gjort sig skyldiga till. Den stjerna, som betecknar sön- och helgdag, har i år icke utsatts för annandag påsk i almanackan för Göteborgs horisont, men väl i den för Stockholms.

Nu för tiden torde väl alla menniskor förstå, att stjernans uteblifvande beror endast på ett slarf af almanackans privilegierade utgifvare. Men år 1851, då ett liknande fall inträffade, väckte det stort uppseende i vida kretsar, och en insändare omtalar, att han minnes, hurusom "alla käringar i Skåne då trodde att verlden skulle förgås!"

Enligt en version lyckades man då lugna de förfärade gummorna endast genom att förklara, att "om verlden skulle förgås den dagen, så hade vederbörande naturligtvis inte fortsatt almanackan längre än till den dagen" — som nu hela året var antecknadt på vanligt sätt, måste verlden ju bestå åtminstone till årets slut!

Den logiken begrepo gummorna, och deras värsta ångest gick öfver.





  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post58

Den "ångerköpte" brudgummen...

Roliga historierSkapad av Uffe Johansson 2018-03-31 02:52
Östgötaposten 1896-05-01


...i Gustafs församling, hvilken för en tid sedan, såsom då omtalades, sade nej vid sjelfva vigseln, har nu blifvit ännu mer ångerköpt, emedan han, som det sägs, ångrat sig öfver sitt förhastade beteende och, efter en del andra misslyckade frierier, friat på nytt till den af honom förnekade bruden samt af henne fått ja — så att vigsel och bröllop — efter hvad det påstås — snart ytterligare komma att ega rum, skrifves i Y. A.

  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post57

Inga besvärliga fräknar mer...

KvacksalveriSkapad av Uffe Johansson 2018-03-31 02:17
Östgötaposten 1896-05-01


Inga fräknar mer!
Fräkenpomada.

Enda absolut säkra medel, att utan obehag borttaga fräknar, solbränna och lefverlläckar. Ofelbar verkan garanteras. Personer, hvilka varit svarta af fräknar, hafva erhållit den renaste, hvitaste hy. Beqvireras emot postförskott eller postanvisning. Pris kr. 3 pr burk. Återförsäljare antagas.

Tekniska General-Depoten,
Grefgatan 17, Stockholm.

Afskrift.
På begäran får jag härmed intyga, att mig förevisats flere intyg och bref, hvilkas utställare betygat sin tacksamhet för att de genom användandet af F. Tranberga Fräkenpomada blifvit befriade från fräknar ocb hvilka derföre på det varmaste rekommenderat densamma.

Stockholm den 3 Juni 1893.
Ex cfficio J. Killar, Notarius publicus
(125) (G 29091)



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post56

Blodsdrama i Vimmerby

BrottSkapad av Uffe Johansson 2018-03-30 23:48
Östgötaposten 1897-08-13


Man som söker mörda sin hustru. (Bref till Östgöta Corresp.)

Sent på qvällen sistlidne fredag, den 6 Augusti, hade 38-årige skomakaren Gustaf Adolf Dahl och hans 35 åriga hustru Selma Dahl. född Wärme, hemkommit från ett bönemöte uti den s. k. Waldenströmska kyrkan eller Salemskapellet i Wimmerby.

Dahl, som på senare tiden varit något besynnerlig och ej brytt sig om att arbeta eller tillse sin familj, föreföll på bönestunden också konstig. Hustrun och några vänner till familjen införde då Dahl till vaktmästarens bostad i kapellet. D. kom då åter till sig. En stund derefter föreföll han åter lugn.

Uti sällskap med förre kaptenen F. Broms, frireligiös, begaf sig Dahl till sitt hem i handlanden S. Granqvists gård vid storgatan i Vimmerby. Dahls hustru följde äfven med hem. Vid gårdsporten sade Broms godnatt åt makarne Dahl.

Men nu utspelades ett sorgligt drama, ett af dessa hemska blodsdåd, som vid sekelsintet allt tätare förekomma. Klockan var öfver 10 på qvällen, så att det var mörkt och gårdsfolket hade gått till hvila.

Inkomna i sin bostad, belägen å öfre våningen inåt gården uti Granqvists tomt (en byggnadskomplex, hvaruti bo flere familjer), hade makarne Dahl kommit uti ordvexling, dervid troligen hustrun förebrått mannen för oerdentligt lefnadssätt samt hans liknöjdhet att vårda sig om familjen.

Uppretad öfver hustruns yttrande, hade Dahl fattat en skomakareknif, med hvilken han svårt högg hustrun i hals, ansigte och å händerna. Qvinnan, likasom mannen af stark kroppsbyggnad, hade sökt värja sig emot den rasande samt lyckats komma ut igenom dörren och till förstugan, men mannen hade slitit henne in igen och fått omkull henne på golfvet, i afsigt att mörda henne. Då hade Granqvist med flere närboende hört bullret och tillskyndade. Den af Dahl hasplade dörren ryckte de upp.

Nästan död eller till utseendet liflös simmande i sitt blod, låg hustru Dahl på golfet; mannen stod ofvanför sitt offer.

Läkare tillkallades genast, och hustru Dahl fordes i döende tillstånd till Vimmerby sjukhus, der såren rengjordes samt hopsyning och förbindning af de samma verkstäldes. Förutom flere större och mindre sår, hvarigenom stor blodförlust egt rum, var nacken bakifrån och framåt venstra sidan af halsen genomskuren intill halskotorna.

Rent af rysligt var detta stora, ohyggligt gapande sår att skåda. I lördags middag, då detta skrefs, lefde hustru Dahl, men föga hopp fans om hennes räddning.

Mannen häktades genast, i afbidan på ransakning inför rådhusrätten. Han föreföll ganska likgiltig öfver det skedda och svarade på tillfrågan om den hemska gerningen:
"Ja, det bar jag gjort!

Makarne Dahl ha 4 minderåriga barn, som tillsvidare omhändertagits af slägtingar.

Genom lättja och oordentligt lefnadssätt har häktade Dahl, som eljest är skicklig skomakare och godt kunnat försörja sig och familj, kommit på obestånd. Detta i förening med alkoholism och kanske religiöst grubbleri och ruelse torde vara orsaken till den hemska gerningen.

De som närmare känna mannen Dahl anse, att han ibland varit svagsint. En gång, för några år sedan, försökte han begå sjelfmord genom att dränka sig, men hindrades derifrån.

Dahl är född i Hallingebergs socken och hustrun i Rumskulla socken, Kalmar län. Under flere års tid ha de bott i Vimmerby.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post55

Åter en ballonghistoria

DiverseSkapad av Uffe Johansson 2018-03-30 22:10
Östgötaposten 1897-08-13


Köpenhamn den 10 Aug, Danska tidningen "Socialdemokraten" offentliggör i dag följande bref, som i går ingick till redaktionen: "Jag får härmed underrätta, att barkskeppet Ansgar, hemmahörande i Rönne, på våg från Dublin till Onega tisdagen den 13 Juli kl. 9 f. m, två dagars resa, öster om Nordkap. passerade en luftballong på 10 famnars afstånd. Den var svart och en del av gasen hade strömmat ut. Den såg ut att kunna vant omkring 8 famnar hög och var öfverdragen med ett nät Då det ju ej annars finnes luftballonger i dessa nordliga trakter och Andrée nyligen stigit upp, antager jag, att det ar hans ballong vi sett. särskildt som det veckan förut blåst mycket från norr.

Eder Oskar Mortensen, Barken Ansgar från Rönne, kapten Lerche, Onega Ryssland.

Riktigheten af ofvanstående intyga Olaf Hansen, C. Bollman, W Carlsson, Kristian Westh. Redaktionen intygar, att brefvet med ryska bokstäfver, bär poststämpeln: Onega 16/7 97. Ryssarnes 16 Juli motsvarar som bekant vår 28 Juli.

--------------------------------------------------------

-En svensk famn är 6 fot = 3 alnar = 1.78 meter.
-Om Andrées polarexpedition 1896–1897 på svenska Wikipedia.
-Utsigterna för Andréeska expeditionens återkomst.





  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post54

10-årig mördare...

BrottSkapad av Uffe Johansson 2018-03-30 21:37
Östgötaposten 1987-08-13


Vildsint pojke.
Två små gossar, den ene 10 och den andre 6 år gammal, sutto häromdagen vid Stengården, skrifver en meddelare från Kjellstorp till Skånska Aftonbladet, och lekte.

Friden var snart störd och oenighet uppstod om någonting, hvarvid den större helt plötsligt drager upp en knif och tillfogar dermed sin lekkamrat ett större sår i magen så att inelfvorna blottades. Den lille fördes genast till läkare och förbands, men föga hopp finnes att han skall kunna räddas till lifvet.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post53

Ficktjuvar i Söderköping.

BrottSkapad av Uffe Johansson 2018-03-30 21:22
Östgötaposten 1897-08-13


Flere fickstölder begingos under månadsmötet i Söderköping i onsdags f. v. Det vill nästan synas, som om ett band ficktjuvar gästat staden. En fru blef bestulen på 1:70 och en annan på 11:50. Från en kreaturshandlare stulos 35 kr. och från ännu en fru 19 kr. På en ölstuga vid Hagatorget bestals en arbetare på 11:50.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post52

Giftigt flugpapper.

MedicinSkapad av Uffe Johansson 2018-03-30 21:16
Östgötaposten 1897-08-13


För ett par dagar sedan inträffade i Normlösa socken, att en liten femång flicka så när fått sätta lifvet tll för det i handeln förekommande och i hemmen brukade röda, med en dödskalle märkta flugpapperet. Genom lämplig behandling enligt läkares föreskrift fick den lilla dock behålla lifvet.

Flugpapperet hade som vanligt lagts på en tallrik och öfvergjutits med sockervatten. Av detta sockervatten hade flickan förtärt hvarjemte hon söndertuggat och delvis utsugit saften ur en del af sjelfva papperet hvarefter snart förgiftningssymptom inträffade.

Vid sedermera företagen kemisk undersökning af papperet befans detsamma innehålla arsenik i betydlig mängd. 120 qvadratcentmeter av ett sådant papper befans vid undersökning i apoteket i Skeninge innehålla ej mindre än 49 milligram arseniksyrlighet eller nära 10 maximaldoser.

Genom stadsfiskal Alméns ingripande har i Skeninge allt dylikt i handelsbodar befintligt lifsfarligt flugpapper blifvit beslagtaget



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post51

Sågfilare eller spioner?

MystisktSkapad av Uffe Johansson 2018-03-03 15:54
Östgötaposten 1900-01-26


Spionerier vid Norrköping? Att inloppet till Norrköping och terrängen omkring staden skulle vara af synnerligt intrese att känna för en i landet inbrytande fiende är sjelfklart. Det har ej heller saknats rykten om spioner äfven der. Sålunda förtäljes att i början af denna vecka der uppehållit sig en af dessa s. k. filare. Personer, som inledt samtal med och sökt utforska honom, ha, som var att vänta, ej på minsta sätt fått några upplysningar. De försäkra dock, att personen ej vore, hvad han gåfve sig ut för, en sågfilare, ty de ha sett en snyggare drägt framskymta under abetsklädnaden och äfven märkt sådana later, att skepelsen af en arbtare och det fångrin, med hvilket de flesta frågor bemötts, af dem ansetts endast vara en bemantling.



De ryska "sågfilarne". För "Vestg Korresp. berättar en högt aktad man följande: Häromdagen kom till en prästgård i Falköpings-trakten en rysk sågfilare och anhöll få arbete i yrket.

— Hvad kostar det få en såg filad ? frågade pastorn.
— Äh just ingenting, en bagatell, en 25 öre kanske jag får.

Detta var intet opris, tyckte prästmannen, och så togos två handsågar fram. Hos pastorn uppehöll sig för tillfället en ingeniör. Han och prästmannen öfverenskommo, att nu skulle de noga studera den här mannen och hans uppförande. De satte sig en på hvardera sidan om ryssen med pass från Nowgorod. Båda, i all synnerhet ingeniören, förstodo sig i grund och botten på arbetsfolk, de betraktade den arbetandes fina aristokratiska händer med naglar välputsade som en frökens, det hvita linnet som framstack vid handlofven under den grofva rockärmen, anletsdrag, skick, maner och funno genast, att hvad den här mannen än var ej var han någon arbetare. Här tillkom att han var mindre hemmastadd med sågfilarens yrke. Ingeniören gjorde honom uppmärksam på, att å en väl riktad såg skola tandraderna vara linialräta. Detta tycktes filaren först nu ha kommit på det klara med och ändrade sågraderna i detta hänseende.

— Ja, se de fleste af oss ryssar, som nu vandra i Sverige, äro jordbruksarbetare och mindre kunniga i sågfilareyrket, som vi taga oss till om vintern, sade ryssen på rådbråkad men ändock rätt begriplig svenska.

Hvarför har ni då begifvit er hit?

— Jo, man skall väl se sig om litet här i verlden.
— Och af denna orsak vandra nu öfver ett 50-tal ryska sågfilare i Sverige?
— Ja, visst göra de det.
— Men det är ju besynnerligt, att de först nu fått en sådan lust att besöka vårt land.
— Ja, det kan ju så tyckas, blef ryssens svar.

Så skulle han ha sin betalning. Pastorn framlämnade en pappersfemma. Genast gaf ryssen tillbaka kr. 4:50.

— Det är rätt bekymmersamt här på orten att lämna bort småmynt, sade han och framtog derpå ur en välförsedd plånbok en 100-krone sedel, hvilken han af examinatorerna begärde få vexlad. Ingen af dessa var dock för tillfället vid så stor kassa.

Ett leende krusade då sågfilarens läppar. Han bugade sig artigt och försvann. Att han var en officer, det är prestmannen lika säker på som att det finnes en Gud, och för ingeniören är antagandet lika vist som att bantåg ej kunna framgå utan räls och slipers.



-----------------------------

Om ryska sågfilare på Wikipedia.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post50

Den ständigt växande rikstelefonen...

UppfinningarSkapad av Uffe Johansson 2018-03-02 22:34
Östgötaposten 199-01-26


Den ständigt växande rikstelefonen räknade vid senaste årsskiftet i linier omkring-11,100 km. samt i förbindelseledningar omkring 43 600 km. Antalet telefonapparater utgjorde omkring 45,000.

Under år 1898, det senaste för hvilket, enligt hvad ofvan är nämnt, fullständig statistik blifvit upprättad, har antalet telefonexpeditioner uppgått till 96 632 726, deraf 513,774 utgjorts af telefonerade telegrammer samt åter- stoden af samtal.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post49

Skeninge under 1800-talet...

SläktforskningSkapad av Uffe Johansson 2018-03-02 22:19
Östgötaposten 1900-01-12


Skeninge under 1800-talet för östg. Corresp. (Forts. och slut.) Rundt omkring kyrkan och den gamla kyrkogården löpte en med stora taktegel täckt stenmur, hvilken å vestra, norra och delvis äfven östra sidan hade s. k. kyrkobodar, som under marknader hyrdes af främmande köpmän och af hvilka staden hade ej obetydlig inkomst. De voro inalles omkring 30 st. och uppfördes i början på 1700-talet i stället för dem, hvilka vid den stora eldsvådan 1718 brunno upp. Den södra muren, som vette åt prestgården, var deremot i det närmaste fri men försedd med en hög port.

Kyrkans yttre var ganska lika det nuvarande. Det är endast taket som undergått någon förändring; vid norra sidan ha ett par mindre utbyggnader blifvit borttagna. Tornet, som före 1718 hade en ganska hög spira, omgifven af 3 mindre sådana (den 4:ie hade aibrunnit 1704), fick efter förutnämnda års brand sitt nuvarande utseende. Invändigt deremot är kyrkan sig ganska olik mot vid århundradets början, då väggar och pelare voro fullsatta med taflor, epitafier och vapen m. m., hvilket allt sedermera hopats i en s. k. skräpkammare eller blifvit upplagdt på taket öfver sakristian.

En del har ock försvunnit. År 1800 hade kyrkan blott två stenhvalf; midtskeppet betäcktes af en brädbeklädnad, sedan dettas tegelhvalf den 16 Juni 1718 på morgonen instörtat. Det skulle här blifva allt för vidlyftigt att närmare beskrifva kyrkans d. v. inredning, ehuru detta vore i flera afseenden ganska intressant. Måhända vi framdeles i ett särskildt kapitel kunna återkomma härtill.

Industrierna voro inte så värst vidlyftiga, men deremot funnos en hel del handtverkerier, "både mer och mindre nödvändiga", heter det från denna tid. "Och äro här åtskilliga, som hafva sina egna embeten, skrå och låda, utan att höra under någon annan stads sigill", låter det vidare!

Den spinnskola för finare spånad till Vadstena kammarduksfabrik, hvilken inrättades här 1755, förde vid seklets början ett mycket tynande lif. Senare anlade fabrikören Nathanael Folker en måleri- och kattunsfabrik eller snarare kattunstryckeri, hvilken emellertid strax före århundradets början flyttades till Linköping, der den blomstrade i flera år.

Samma gång gick det med den ”Kam-ulls fabrik", hvilken organisten Luhtander i Hogstad anlade härstädes. Borgerskapet gick minsann den tiden inte af för några hackor, som man säger. När 1802 en kongl. bemärkelsedag skulle högtidlighållas, vardt borgarne fördelade till såväl kavalleri som infanteri, "och det var ogement ståtligt att se, huru väl de förde sig", säger en berättelse från denna tid, som emellertid litet spetsigt tillägger, "att sämskaren Anders Gustaf syntes inte tåla vid den häst han undfått, eller också talte hästen inte vid honom, ty de gingo åt hvart sitt håll, men hästen fortast."

Skeninge var egentligen ett jordbrukande samhälle och länets utan tvifvel förnämsta handelsstad, hvilket framgår af nedanstående beskrifning öfver stadens marknader och handelsområde omkring år 1800. Den 4 Januari årligen skulle Skeninge egentligen haft en marknad, hvilken gifvits staden af drottning Kristina 1652 på sjelfva juldagen. Denna marknad ansågs visserligen ganska fördelaktig, men när sedan stadens torgdag nere vid Torpa kyrka i Ydre härad, hvilken hölls den 6 i samma månad, med åren blef allt förmånligare låtsades man inte om den förra utan for i stället den långa vägen ner till Torpa, der inga andra än Skeningebor fingo göra affärer.

Den 16 Februari hölls Julianae eller Nymarknaden, gilven till stadt-n 1727 af konung Fredrik I. Valborgsmessan var en urgammal marknad, som hölls 1 Maj, då utom spanmål, viktualier och väfnader äfven hästar och annan boskap torgfördes.

Den största marknaden var dock Olsmessan. som hölls den 9 Augusti och pågick ännu 1800 i 3 dygn. Det var en s. k. frimarknad, som under äldre tider pågått i öfver 8 dagar. En myckenhet handlande, handtverkare och landtmän bevistade denna ännu långt in på århundradet öfver hela landet beryktade marknad: torg, gator och hus voro alldeles öfverfylda med köpande och säljande. Särskildt märkvärdig var Olsmessan för den mängd af kreatur som i stora drifter hitfördes från särskildt Småland och kunde räknas i tusental. Här uppköptes af oxhandlare från Stockholm, Bergslagen, Vesterås, Upsala och andra rikets städer stora partier, som sedan drefvos till resp platser af småländingar, hvilka sålunda kommo ut i världen och inte så sällan lyckades blifva både rika och framstående män.

Femte marknaden hette Mormessan, hvilken inföll, då sön- och helgdag icke kom emellan, den 20 September. Denna var näst Olsmessan den största i fråga om kreatur. Och ehuru köpmän och handtverkare från andra orter nu ej fingo hålla öppna bodar såsom å Olsmessan, var dock rörelsen och marknadslivet ansenligt. Särskildt denna marknad var omtalad för sin rikedom på viktualier.

Mikaelmessan eller Mixmessan som den gemenligen kallades af folket, inföll den 29 September, derest ej sabbatsdag då trädde emellan. Ehuru denna marknad inföll så omedelbart på den föregående, var den dock ganska stor och tillförseln af boskap och andra marknadsvaror rätt riklig. Slutligen märktes Thomasmessan eller Thomaesdagen, som den nu kallas. Den inföll alltid den 21 Dec. och ansågs ej vidare betydlig, helst äfven i andra östgötastäder samtidigt höllos marknader. En ganska intressant föreställning om Skeninge betydenhet som handelsstad ännu vid detta århundrades början får man vid studiet af stadens vidsträckta handelsområde, hvilket omfattade ej allenast en ganska vidsträckt omnejd utan ock rätt aflägse liggande platser. Staden egde nämligen köpingar eller marknadsplatser i Torpa i Ydre, i Trehörna, i Stora Åby, Malexander och Hestra. Handelsområdet sträckte sig sålunda hela 6 mil i söder utöfver det ansenliga Ydre, vidare Vifolka, Bobergs och Göstrings härader med en del al Aska och Lysing samt en liten del af Valkebo intill Sjögesta bro. Och att dessa förmåner ingalunda voro obetydliga visa resp. previlegiibref, af hvilka vi återgitva det som rör Torpa, utfärdat af Gustaf II Adolf. "Vi Gustaf-Adolf etc. gör veterligt, att som vi gerna se våra trogna undersåtars förkofring, så hafva vi af gunst och nåd till vår stad Skeninges tillväxt nådigt undt och efterlåtit, som vi ock i detta vårt brefs kraft vunne och efterlåte, det de 3 marknadsdagar årligen vid Torpa kyrka hålla må, den ena vid Batholphi, den andra vid Luca evangelistens tid och den tredje dersammastädes 13:dje dag jul, dit allmogen må lända med sina varor och dem sedan med bemälda Skeninge borgare föryttra och förhandla, hvilken marknad de enskildt bruka skola och ingen annan stad hafva makt densamma marknad att bejaka utan bemälde Skenninge borgare allena. Vi påbjuda fördenskull vår landshöfding öfver samma landsände, som nu är eller framdeles tillförordnad varder, att han håller hand derutöfver, icke tillstädjandes något häremot förelöpa."

Skeninge borgerskap hade rundt omkring Torpa marknadsplats låtit upptimra bodar och några med eldstäder försedda stugor, hvarföre platsen såg rätt ansenlig ut. Första ärliga marknaden här hade Skeninge Tretiondedagen eller gemenligen dagen derpå, den 7 Januari, då det rådde stor handel med viktualier och andra ortens produkter såsom väfnader, lin och hampa m. m. Andra marknaden, vid Botolfs tid, den 17 Juni, var mindre, medan den tredje marknaden, 18 Okt., ansågs som den förnämsta, enär tillförseln af boskap och viktualier då merendels var synnerligen riklig.

Stadens andra köping var Trehörna, hvilken dock i anseende till dit ledande vägars besvärlighet blef mycket litet besökt. Deremot blef vid St. Åby-, uppå Sandstufvubackarne, en rätt hflig köpplats. Marknadsdagarne voro den 17 Juli och 23 Okt.

Vid Malexander höllos marknader (klent besökta) den 25 Juli och 17 Dec. Vid 1800 talets början voro de emellertid alldeles aflysta och flyttade till Hestra i Ekeby socken. Häraf synes, att en driftig skeningeborgare den tiden måste vara på rörlig fot nästan året rundt. Stadens läroverk, som i ålder täflade med de äldsta i hela landet, var inhyst i radhuset och beskrifves sålunda: "Uti nedra våningen finnes åt torgsidan under rådhussalen 2:ne stadskällerum under civilarresten rummet, der gröfre brottslingar förvaras. Men åt kyrkogårdssidan är stadsskolan, skiljd med murad vägg ifrån sistnämnda rum, belägen och har jemte särskild ingång från kyrkogården en liten förstuga och midt för densamma en liten vedbod samt å högra sidan om förstugan en sal för rektor att läsa uti och i den venstra två kamrar för kollegan, den ena till logis och den andra till läserum."

Borgmästare i Skeninge i böljan af 1800-talet var Michael Wejdling, född i Linköping den 8 Febr. 1749 och son till handelsmannen derstädes Alex. Wejdling och Hedvig Höppener. Genomgick Linköpings skola och gymnasium samt blef student i Upsala 1767. Efter studier derstädes och konditioner i privata hus blef han 1777 stadsnotarie i Skeninge samt några år derefter tillika rådman. Gifte sig 1772 med rådmansdottern Marg. Hammar, död 1778, med hvilken han hade två barn, sonen Anders Thure, handlande i Norrköping, och dottern Hedvig Catharina, gift med skönfärgare Gyning i Skeninge. I ett senare gifte, med prestdottern Livin, hade han en dotter, gift med sedermera majoren Wollfelt, sonen Otto, borgmästare här, och Gust. Alexander, handlande. Michael Wejdling var riksdagsman 1786 och blef 1805 borgmästare, samt företrädde ånyo staden vid riksdagen 1809. Sonen C. O. Wejdling blef sedermera faderns efterträdare, i hvilken egenskap han tjenslgjorde till långt in på århundradet, då stadens n. v. högste styresman Ad. Nap. Curman, senior bland rikets borgmästare, erhöll sysslan.Här har det sällsynta förhållandet således egt rum, att under ett helt århundrade endasi tjenstgjort tre ordinarie borgmästare, af hvilka den siste var född medan den förste ännu lefde. Mellan den förstes af desse födelse och närvarande stund ligga ej mindre än 151 år.

Kyrkoherde härstädes vid 1800-talets ingång var doktor Carl Johan Kellman, född den 4 Juli 1721 på Snaflunda gård vid Örebro, men uppfostrades i Stockholm, dit hans föräldrar flyttade, då han var blott 6 veckor gammal. Föräldrarna voro hofrättsadvokaten och borgerskapssekreteraren i Stockholm Joh. Kellman och Anna Catharina Warg, landskamreraredotter från Örebro. Efter enskild undervisning blef han 1737 student i Upsala, der han efter faderns 1738 timade död underhölls af Stockholms borgerskap i 5 år eller till 1742, då han reste till Greifswald och blef magister 1743. År 1745 antogs han till guvernör hos riksrådet von Rosen för dennes son, sedermera excellensen grefve Fredr. von Rosen. 1747 fick han utan förslag kungl. fullmakt på en professur i Greifswald, hvilken han tillträdde 1749. "Det vore", skrifver en minnestecknare, "vidlyftigare än rummet tillåter, att här utförligare anmärka, huru ofta professor Kellman varit rector maguificus och decanus samt upprepa de margfaldiga disputationer, orationer, programmata och carmina han af trycket utgifvit.

Nog af att nämna, det hans kunskap och behagliga umgänge förvärfvade honom Greifswalds kungl. akademies förtroende att vara dess fullmäktig vid riksdagen i Stockholm ifrån 1760 till 1762. Efter 32 års möda blef pro- fessor Kellman befordrad till kyrkoherde härstädes genom kungl. fullmakt af den 12 Sept. 1781." Prost 1782. Erhöll 1791 teologie doktors diplom från universitetet i Greifswald.

Kellman var gift första gången med Catharina Dorothea Geist från Poseritz på Rügen, med hvilken han hade 5 barn, nämligen David Wilhelm, död som registrator i Stockholm; Justus Christofer licens inspector i Stralsund; Dorothea Maria och Carl Herman, pastor i Brandeshagen i Pommern. I sitt andra gifte, med Margaretha Apollonia Kinnander, prestdotter från Lomaryd, hade Kellman 4 barn. Vi ha här något utförligare återgitvit Kellmans biografi, emedan denna i vissa delar kan betraktas som en nyhet. Kellman afled den 3 Febr. 1807,86 år gammal. Äfven uppgifterna rörande den samtida komministern äro af biografiskt intresse. Samuel Joh. Kellenberg, son till en komminister i Vadstena, föddes derstädes den 1 Nov. 1758. I följd af faderns förtidiga död nödgades han antaga kondition hos sin förmyndare, apotekaren Schultz i Vadstena, der han som farmaceut qvarstannade i 6 år. Någon vidare håg för sysslan hade han dock ej, men studerade på lediga stunder, så att han 1778 kunde begifva sig åstad till Linköpings skola. Han var då redan 20 år. 1781 blef han student och 1784 prest. Efter 11 års tjenst som obefordrad blef han slutligen 1795 komminister här och dog 1814 som komminister i Svanshals och Kumla.Han var gift med Catharina Margaretha Gillberg, enka efter ingeniören, tullinspektören och postmästaren i Vadstena Joh. Lor. Gillberg, med hvilken han hade 2 barn, dottern Anna Helena och sonen Olof Johan, död späd.

Om vi i detta sammanhang nu också skulle omnämna stadens klockare, så ha vi låtit hela kyrkostaten i Skeninge vid århundradets början passera revy. Han var för öfrigt stamfader för en prest- och klockareslägt, af hvilken senare en lefde ännu för ett tiotal år sedan. Klockaren Arvid Hagman var son till soldaten Magnus Hagman vid Löf- vingsborg och föddes den 13 Dec. 1755. Han lärde sig sjelf läsa och skrifva nödtorltigt och inhemtade derefter musikens elementer af organisten Hallvin med den framgång, att han 1781 blef organist och klockare i Hof samt 1786 klockare i stället för Myrtenberg, som emot bibehållandet af halfva lönen tog afsked. Hagman hade två söner, af hvilka den ene blef prest och den andre faderns efterträdare som stadsklockare. Arvid Hagman afled 1806. Rektor vid skolan var Olaus Salander, om hvilken det heter: "Rektor Salander, den man önskar länge få behålla här, är en stadig, from och hederlig man, som utom många vackra kunskaper har isynnerhet mycken insigt i kemi, botanik och medicin. Salander var född i Normlösa 1737 och blef 1769 lärare vid Skoninge skola, der han undervisade i öfver 40 år. Han dog 1812. . Collega vid skolan var Johannes Allf, död 1832 som kyrkoherde och prost i V. Ryd och Svinhult.


Skänninge marken.







  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post48

Rånmord. Ett uppskakande drama.

BrottSkapad av Uffe Johansson 2018-03-02 14:11
Östgötaposten 1900-01-12


Rånmord. Ett uppskakande drama.

Tomelilla den 8 Jan.

En 81-årig åbo O. Bertilsson i Stenby af Bergstads socken blef i natt mördad i den stuga, han jemte sin dotter Bengta bebodde.

Då de frampå morgonen vaknade, sågo de ljus utanför stugan och, fruktande tjufvar, stego de upp. I Detsamma inträngde en maskerad mansperson genom fönstret och begärde pengar. Den gamle grep då en jernbetsman, hvilken dottern snart ryckte till sig och med hvilken hon tilldelade den inkommande ett slag.

En förtviflad strid uppstod, hvarunder Bengta blef illa tilitygad genom slag i ansigtet och knivhugg i venstra armen. Då hon kom lös rusade hon ut men möttes dervid af 3 manspersoner, hvilka kullslogo henne.

På hennes rop försvunno bofvarne och Bengta sprang till grannarne. Då hon åtföljd af dessa återkom till stugan, drog den gamle sin sista suck, der han låg med nedblodade kläder samt blodig på händer och i ansigtet.

Botven, som nu var försvunnen, hade icke medtagit den penningsumma å 3,837 kr., som Bertilsson på tretton- dagsafton uppburit efter sin aflidna hustru och som förvarades i en låst byrålåda.

I stugan hade mördaren qvarlemnat en mössa och en käpp.




Mördaren spårad?

Tomelilla den 10 Jan. Det mystiska mordet i Stenby är fortfarande inhöljdt i dunkel. Från den närbelägna byn Tryde meddelas, att i måndags på f. m. en person visat sig der med förband om pannan och ett förvirradt utseende.

Såret uppgaf han vara efter en finne. Man sätter dock mannens uppträdande i förbindelse med mordet.

Doktor Lindeberg i Tomelilla, som verkstält medicolegal besiktning å Berthilssons lik, anser, att B. ej aflidit på grund af yttre våld.

Något blod har visserligen utrunnit ur mun och näsa, men några sår eller blånader stå ej att upptäcka på hans kropp. Doktor Lindeberg förmenar, att Berthilsson ej ihjelslagits, utan blifvit skrämd till döds.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post47

20 i stället för 10.

Roliga historierSkapad av Uffe Johansson 2018-03-02 13:45
Östgötaposten 1900-01-12


20 i stället för 10. Härom aftonen hade några unge män pokulerat försvarligt å en af hufvustadens restauranter, så att de, när de kommo ut på gatan, icke fullt ut kunde styra apostlahästarna.

En af de unge männen ramlade i halkan omkull och vrickade ena armen ur led. En af kamraterna eftersände läkare, som genast korrigerade armen och vred den rätt. Han begärde för sitt besvär 10 kr. i arvode.

Detta tyckte den armvrickade mannen var för dyrt och protesterade. För resten hade han inte sjelf kallat på läkaren.

"Jaså, ni vill inte betala", sa läkaren. Nåväl — och i detsamma grep han fast i armen och vred den nr led igen. "Adjö!" Men nu åtrade sig vår unge man igen. Han föll till fota och åkallade läkaren om hjelp och det fick han också. Men nu kostade det 20 kr.





  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post46

Bränvinstillverkningen i riket.

DiverseSkapad av Uffe Johansson 2018-03-02 13:21
Östgötaposten 1900-01-12


Bränvinstillverkningen i riket. Från den 16 Dec. 1899 till den 2 i denna månad ha vid 126 brännerier tillverkas 3,255,997,9 liter.

Lägges dertill det från den 1 Okt. förut tillverkade, 14,978,351,6 liter, så utgör tillverkningen under tillverkningsåret hittills 18,234,349,5 liter.

Förra tillverkningsåret uppgick tillverkningen under motsvarande period till 3,763,333,7 liter och under föregående perioder till 14,023,182,8 liter eller tillhopa 17,786,516,5 liter.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post45

Uppfinningar och rön.

UppfinningarSkapad av Uffe Johansson 2018-03-01 23:55
Östgötaposten 1899-09-15


Uppfinningar och rön. Nya knallsignaler. Med knallsignaler betecknas inom jernvägstekniken med explosivt ämne fylda dosor, hvilka anbringas å rälerna vid tilfällen då det gäller att varsko eller stanna ett bantåg utan att dess personal är på förhand derpå förberedd.

Genom den knall som uppstår då jernvägsfordonet krossar knalldosan väckes tågpersonalens uppmärksamhet, och det - åligger då denna att bringa tåget till "stopp". I en uppsats i Mittheilungen über Gegenstände des Artilleri und Geniewesens offentliggöres resultatet af omfattande undersökningar som den tekniska militärkomitén i Österrike gemensamt med representanter för jernvägsförvaltnigen utfört i fråga om ändamålsenligheten af de i Öster rike-Ungern nu använda knallsignaler for jernvågar.

Undersökningen åsyftade företrädesvis:
1) säkerhet för explosion vid vanlig transport och motståndsförmåga mot atmosfärens inflytande;
2) tillförlitligt funktionerande, då explosion skall ega rum och tillfredsställande akustisk verkan samt
3) möjligast ringa vidd för sprängdelarnes spridning vid explosionen.

Fordringarna 1) och 2) uppfylla de vid österrikiska banorna använda knallsignalerna, "modell 1894", från firman Sellier och Ballot, under det att dessa i fråga om 3) icke befunnits tillfreds- ställande, ithy att jernvägspersonal skadats ända på ett afstånd af 50 meter.

Knalldosan är så tillvida egendomlig, som en särskild, lättantändlig och i ett litet glasrör innesluten tändsats finnes placerad i dosans midt, under det att till höger och venster derom 8 små kopparrör äro anbragta och försedda med knallsats.

Då knalldosan öfverköres exploderar genom krossandet af glasröret tändsatsen och derigenom jemväl knallsatsen. För att uppfylla betingelsen i punkt 3) föreslås en säkerhetsmanantel bestå ende af ett yttre och ett inre hölje af vågigt jernbleck, hvars mellanrum fylts med filt.

Denna skyddsmantel Hindrar fullkomligt skälfvornas kring spridande åt sidan och begränsar detsamma i längdökningen till en vinkel mindre än 15 grader, utan att knallens verkan väsentligen minskas.



  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post44

Man är Storsjöodjuret på spåren.

MystisktSkapad av Uffe Johansson 2018-03-01 22:06
Östgötaposten 1900-08-24


Man är Storsjöodjuret på spåren. Löjtnant O. von Mentzer, hvilken för Aftonbladets räkning gifvit sig ut på forskning efter Storsjöodjuret, skrifver:
Af alla de försök, hvilka gjorts för att fånga eller åtminstone kunna få konstateradt, hvad Storsjöodjuret verkligen är, torde de, hvilka blifvit gjorda at slaktaren Myrén i Myssjö, otvifvelaktigt hafva ledt till det mest positiva resultatet.

Utgående från den synpunkten, att det s. k. odjuret är ett vattendjur, som lefver af fisk, har han utlagt ett slags giller för det samma med sik som lockbete.

Det har visat sig, att gillret den ena gången efter den andra varit hopfäldt och flyttadt mycket långa sträckor, hvarjemte lockbetet varit borttaget, ehuru djuret lyckats slita sig löst från gillret.

Om försöken icke ledt till något mera positivt resultat, hafva de dock gifvit klafven till, hur det s. k. odjuret bör fångas, och skola de nu, sedan fångstdonen undergått någon förändring, genom vår försorg ånyo upptagas.

Så mycket tro vi oss kunna påstå, efter de underrättelser vi erhållit, att det är ett i vatten uteslutande lefvande djur, som lefver på fisk, företrädesvis s. k. bottensik, att dess kropp, eller åtminstone delar af densamma, är betäckt med ett glatt, förmodligen slemmigt skinn, samt att det tyckes vara starkt och åtminstone så stort, att det ogeneradt hugger på sikar af 1 k:gs vigt.

Huruvida det är ett mycket stort exemplar af någon fiskart eller något orm- eller ödeliknande djur, måste man naturligtvis lemna åt framtiden.

Storsjöodjuret synligt igen. Östgötaposten 1899-10-06.
Föreningen Storsjöodjuret på Facebook.
"Än lever storsjöodjuret". Artikel i föreningen UFO Sveriges medlemstidning nr 1-2018. Finns nog att hitta i välsorterade tidningsbutiker, eller att beställa genom föreningen.






  • Kommentarer(0)//www.prosa.se/#post43
« FöregåendeNästa »